.
Känner mig helt döende från topp till tå. Vet inte om det beror på den förbannade förkylningen eller allergin.
Positivt: Utredningen på psyket är snart klar, & jag känner att vare sig det slutar med diagnos eller inte så är jag glad. Haha jag skulle inte neka att det vore skönt om jag fick ner på papper om att "nått är fel". Då finns det ju en orsak till att man är så pass sjuk i huvet som man är ;)
Skämt å sido. Jag kämpar på, med både det ena & det andra. Har varit lite tufft senaste tiden & klart jag önskar att saker vore annorlunda. Klart jag önskar att jag inte misst en vän. Klart jag önskar att man kunnat förändra.
Saker är vad dom är. Men jag kämpar på, precis som vanligt.
Varje dag ändras man som person, & trots att jag senaste veckorna tvivlat på att jag går mot det bättre, så vet jag att jag absolut inte är lika dålig som förut.
Jag har hört på klagomål. Rykten. Svek.
Jag har smakat tårar. Jag har sett blod.
& saken är bara den, att jag pallar inte mer. Jag orkar inte att folk ska hålla på. Mår ni så dåligt av att se mig bli bättre? Jag försöker verkligen, hela tiden, att bli allt jag inte var förut. & jag tycker verkligen det suger när ens egna vänner vänder sig emot än om att "Jag skulle inte varit med han", "Du har inte tid för oss längre", "Du är inte den du var förut". Jag fattar inte att jag ens låter er gå in i min skalle, för egentligen spelar det ingen roll vad som sägs. Jag valde det här för längesen, för två år sen faktiskt, men jag visste inte att det skulle nå hit.
Jag försvinner inte från folk för att jag "inte har tid". Jag försvinner för att dom ibland gör saker som inte intresserar mig. Eller egentligen försvinner jag inte alls, jag är bara jag. & just nu vill jag bara tänka på mig själv, mitt liv & min hälsa. Jag tänker inte längre ta någon skit. Jag behöver det här, & Chrille kom in i mitt liv i rätt tidpunkt. Han hjälper mig, det ska jag inte neka. Men att jag som kallat "försvinner", det beror inte på han, inte alls faktiskt. Han vill att jag ska gö saker hit & dit. Jag väljer att inte gö det, & det är pga mig själv. Mitt arbete med mig själv & min tillit till mig själv. Så ge inte han någon skuld som han inte bör bära.
Kan ni inte acceptera mig som "nykterist", "tråkmåns", "tillbakadragen". "Förändrad". Då behöver ni inte acceptera mig alls. Jag är drogfri & mår relativt bra nu. Jag ber inte er om mer eller mindre, men det jag ber om är att hjälpa istället för att stjälpa. Det klär ingen att ha negativ inställning.
Pz out.
